ADHD-mamma mina jag & jag 😉🙈

En känsla... inte verklighet. Jag vill bara krypa ur mitt skinn. Vill inte existera. Jag orkar inte vara vuxen. Ta ansvar. Och vara duktig. Jag orkar inte diskussionerna med min make eller tjafset om jag får åka iväg eller ej. Eller traggla om pengar och annat. Att hela tiden känna sig tillbakadragen. Men men... jag ser inget annat. Så bara svälja och keep on going. Det är rätt jobbigt... Vill ha en kurator och hag jag får nog be om det på fredag. Känner hur det bubblar inom mig.... Jag vill bara slå mig fri... Allt blir nog bättre bara jag får hjälp... blir det de då....? Suckar 😢

Jag vet inte hur jag orkar ibland . Hur jag klarar mig igenom vissa dagar. Vissa situationer. När jag och dottern bråkar så brukar vi gå all in. Hon är lika mig men kanske i mindre format och inte lika erfaren osv. Jag har ju ett annat tänk som vuxen. Fick en känga idag... hon skulle cykla hem från en kompis och tydligen så har hela himlen öppnat sig. Men hennes kompis mamma skjutsade henne halvvägs. När hon kommer hem är hon ledsen för att JAG inte ringt... för att kolla om hon är okej för att det regnar. Hon blev ju blöt... suck. Där och då bröt jag ihop och vi gapar på varandra och jag försöker få henne att förstå varför JAG inte ringde. Orkar inte. Jag fattar inte. Hon får i alla fall inte övernatta på väldigt länge. Hon var dessutom kaxig mot lillebror eller tvär eller vad man nu ska säga. Jag vet inte.....

Jag som trodde det va bra. Varit på minisemester hos en kär vän fre-mån och mått kanon. Kommer hem och känner genast ångest oro rastlöshet osv i kroppen. Känner att jag inte alls vill göra något... prata med någon eller ja göra något med någon. Allt alla gör är fel. Allt alla säger är fel. Osv. Nu har jag dock fått tid till doktorn och hoppas på någon medicin som kan hjälpa mig på traven med vissa saker i kroppen. Medicin löser ingenting men något kan det säkert hjälpa en med. Mycket trött men kan vara vädret också. Det regnar och regnar.