Känslan "jag vet inte om jag vill leva längre"

En känsla... inte verklighet.
Jag vill bara krypa ur mitt skinn. Vill inte existera. Jag orkar inte vara vuxen. Ta ansvar. Och vara duktig. Jag orkar inte diskussionerna med min make eller tjafset om jag får åka iväg eller ej.
Eller traggla om pengar och annat. Att hela tiden känna sig tillbakadragen.

Men men... jag ser inget annat. Så bara svälja och keep on going. Det är rätt jobbigt...

Vill ha en kurator och hag jag får nog be om det på fredag. Känner hur det bubblar inom mig....

Jag vill bara slå mig fri...

Allt blir nog bättre bara jag får hjälp... blir det de då....?

Suckar 😢