Som en bergodalbana 😔

Aldrig kul att känna att känslorna kör runt som en berg o dalbana. Ena stunden känner jag så och ena stunden känner man något annat. Ibland tänker jag extremt framåt och ser hur jag lever mitt liv osv...
I nästa ser jag att jag inte kommer någon vart. Osv. Och kanske "trivs" där jag är...

Varit borta nu på semester och det är de bästa... att vara borta. Samtidigt vet jag inte om jag skulle kunna flytta "hem" igen. Skulle aldrig gå. Men men...

Nu hemma igen och livet fortsätter.
Hoppas på tider till olika saker nu snart som mellanvården och adhd gruppen. Även till doktorn för medicin diskutering. Samt ett samtal med fk Ams och doktor. Det blir en spännande höst. Hoppas jag. Ska bli skönt att få komma in i rutiner igen.

Just nu inga rutiner. Vilket skapar kaos i mitt huvud.