Ångest. Oro. Flytta och idioter

Har en konstig känsla i kroppen den är både bra och dålig. Den braiga är att flytta känns skönt och att få lite lugn och ro... att få reda mig själv och klara detta. Samtidigt finns en stark oro för barnen och allt annat. Och vad han tror osv.

Hans jävla humör och annat ger mig whiplashskada. Han svänger från ena till det andra och alltid är det något och 5 minuter senare har han glömt allt.
Att lära 10 åriga sonen att det är okej att klämma på kvinnors/tjejers bröst är INTE OK!
Något jag nu måste få sonen att förstå. Alla hans misstag måste jag rätta till. Suck.

Jag vill flytta. Samtidigt är det extremt jobbigt då jag inte vet hur det kommer bli. Vecka 28 ska vi i alla fall sova där, alla eller inte... det vet jag inte. Men nån dag i alla fall.

På torsdag kommer min älskade Therese. Ska bli skönt och bolla med henne. Tror det är bra att hon kommer hit så hon får prata vett med mina jag och mig själv 😉😂 nej men seriöst jag tror jag behöver henne så här precis innan. Dessutom sover vi tillsammans i vår lägenhet första gången. Det måste firas med bubbel.

Veckan kommer gå fort.
Imorn lägenheten med de två äldsta. Tisdag kommer målarna och minsta ska till nya dagiset och hälsa på. Onsdag hämta/lämna lite saker. Sen kommer torsdagen ❤

Veckan där på får vi se... från v.29 bor jag helt och hållet i lägenheten. Det betyder ingen bil i 2 veckor också men överlever. Har ju min vän J som gärna tar en biltur då och då. Plus P som säkert håller mig sällskap ibland.

Nu blir det piller och sova snart. Mår ju inte hyvens i huvudet.

Sov gott.