Ett tag sen jag skrev... dålig på det här.
Jag mår okej... tror jag.
Eller nej jag mår skit Och har gjort det ett tag nu... det kommer och går. Men jag försöker och försöker hela tiden att gå framåt och inte falla bakåt.
Just denna veckan har varit sjukt jobbig då barnen har trilskats och jag har fått slösat all energi på det och sen planerat massa osv.
På tisdag börjar jag min arbetsträning. Det ska bli kul och prova, och se hur mycket jag karar av. Det jobbiga är att förklara för andra... hur fan man funkar. Jag skiter i ditt jävla jobb jag skiter i om du jobbar i mer än 8 timmar jag skiter i att du klarar det... men JAG KLARAR INTE DET och det är inget jag säger för att komma undan något.... jag är RÄDD för att inte klara av att jobba alls. Samtidigt som jag vill prova för nån gång måste jag. Jag måste komma ut bland människor och se om det är vad jag klarar just nu.
Att inte kunna är ett misslyckande för mig... men måste lära mig att med min adhd och annat så vet jag att jag kan inte köra på i 190 utan måste sakta ner och ta ett steg i taget. Jag kommer troligen aldrig komma högre än 50% och kommer jag över det ska jag vara glad.
Men säger man det så säger andra... ja men barnen blir ju äldre osv... ja jo barnen blir äldre men det är inte barnen som gör mig trött. Jag kommer troligen klara eftermiddagar och kvällar bättre när barnen blir större men att jobba mer?! Nej troligen inte... vad är det folk inte fattar??
Jag är så jävla trött på att behöva förklara mig... jag är inte trött så jag kan lägga mig i en timme och känna mig bättre sen... jag behöver vila en hel jävla vecka innan jag börjar känna mig bättre igen. Jag tappar all energi väldigt snabbt. Men det är ingen idé att förklara dig för alla tror man är "normal" och kan göra allt alla andra kan. Men hallå vakna upp! Alla är inte likadana. Och ja en diagnos kan försvåra så jävla mkt som ni inte förstår.
Jag är ledsen... jag hatar mig själv så jävla mkt. Allt man gör varje dag är en lögn... jag ler för att jag måste. Jag klä på mig för att jag måste. Jag är med för att jag måste.
Min vikt är åt helvete och folk kanske tycker att ja men det är ju bara ändra kost och annat... ja men ta dig i röven din jävel... alla kan inte... jag försöker... och försöker... men när jag mår dåligt är det inte lätt att ta itu med det. Och har man dessutom svårt att gå ner så med min adhd så är varje motgång ett nederlag och då lägger jag ner istället för att blicka framåt. Jag behöver snabba resultat trots att det inte är de bästa. Men men... ska försöka igen... på nåt sätt. Jag måste... jag kan inte gå upp mer. Det går bara inte. Då kan jag likväl försvinna....
Idag är en sån dag när jag bara vill försvinna. Tar allt fel och hatar allt och alla. Säger någon något så reagerar jag direkt. Men jag får hålla mig borta. Ska inte smsa. Ska inte ringa. Vill någon något får de höra av sig.
Imorn är det doktor tid... känns helt okej. Har en del att prata med honom om. Och massa prover att ta. Så det ska bli spännande.
Sen följer veckan av arbetsträning, tvätt, läkarbesök med L och BUP besök. Och sen ja lite mer arbetsträning. Sen fredag kommer alla barnen igen... vet inte vad vi ska hitta på då men promenad tror jag det blir. Strandpromenaden måste vi testa. Sen följer en vecka med dagis, skola och arbetsträning.
Nej dags att göra något vettigt.
Over and out
Eller nej jag mår skit Och har gjort det ett tag nu... det kommer och går. Men jag försöker och försöker hela tiden att gå framåt och inte falla bakåt.
Just denna veckan har varit sjukt jobbig då barnen har trilskats och jag har fått slösat all energi på det och sen planerat massa osv.
På tisdag börjar jag min arbetsträning. Det ska bli kul och prova, och se hur mycket jag karar av. Det jobbiga är att förklara för andra... hur fan man funkar. Jag skiter i ditt jävla jobb jag skiter i om du jobbar i mer än 8 timmar jag skiter i att du klarar det... men JAG KLARAR INTE DET och det är inget jag säger för att komma undan något.... jag är RÄDD för att inte klara av att jobba alls. Samtidigt som jag vill prova för nån gång måste jag. Jag måste komma ut bland människor och se om det är vad jag klarar just nu.
Att inte kunna är ett misslyckande för mig... men måste lära mig att med min adhd och annat så vet jag att jag kan inte köra på i 190 utan måste sakta ner och ta ett steg i taget. Jag kommer troligen aldrig komma högre än 50% och kommer jag över det ska jag vara glad.
Men säger man det så säger andra... ja men barnen blir ju äldre osv... ja jo barnen blir äldre men det är inte barnen som gör mig trött. Jag kommer troligen klara eftermiddagar och kvällar bättre när barnen blir större men att jobba mer?! Nej troligen inte... vad är det folk inte fattar??
Jag är så jävla trött på att behöva förklara mig... jag är inte trött så jag kan lägga mig i en timme och känna mig bättre sen... jag behöver vila en hel jävla vecka innan jag börjar känna mig bättre igen. Jag tappar all energi väldigt snabbt. Men det är ingen idé att förklara dig för alla tror man är "normal" och kan göra allt alla andra kan. Men hallå vakna upp! Alla är inte likadana. Och ja en diagnos kan försvåra så jävla mkt som ni inte förstår.
Jag är ledsen... jag hatar mig själv så jävla mkt. Allt man gör varje dag är en lögn... jag ler för att jag måste. Jag klä på mig för att jag måste. Jag är med för att jag måste.
Min vikt är åt helvete och folk kanske tycker att ja men det är ju bara ändra kost och annat... ja men ta dig i röven din jävel... alla kan inte... jag försöker... och försöker... men när jag mår dåligt är det inte lätt att ta itu med det. Och har man dessutom svårt att gå ner så med min adhd så är varje motgång ett nederlag och då lägger jag ner istället för att blicka framåt. Jag behöver snabba resultat trots att det inte är de bästa. Men men... ska försöka igen... på nåt sätt. Jag måste... jag kan inte gå upp mer. Det går bara inte. Då kan jag likväl försvinna....
Idag är en sån dag när jag bara vill försvinna. Tar allt fel och hatar allt och alla. Säger någon något så reagerar jag direkt. Men jag får hålla mig borta. Ska inte smsa. Ska inte ringa. Vill någon något får de höra av sig.
Imorn är det doktor tid... känns helt okej. Har en del att prata med honom om. Och massa prover att ta. Så det ska bli spännande.
Sen följer veckan av arbetsträning, tvätt, läkarbesök med L och BUP besök. Och sen ja lite mer arbetsträning. Sen fredag kommer alla barnen igen... vet inte vad vi ska hitta på då men promenad tror jag det blir. Strandpromenaden måste vi testa. Sen följer en vecka med dagis, skola och arbetsträning.
Nej dags att göra något vettigt.
Over and out
Kommentarer
Skicka en kommentar